Bevakningshund

Bevakningshundar utbildas idag av SBK för placering i Hemvärnet, Flygvapnet, och/eller Marinen. Dessa hundar är privatägda, och ägs och tränas av sina förare, för att sedan krigsplaceras på respektive förband. Gäller utbildningen Hemvärnet så utbildas hund och förare tillsammans, och krigsplaceras gemensamt på ett Hemvärnskompani.

Vad gör en bevakningshund?
En bevakningshunds uppgifter är att genom ljud-, vind-, eller spårmarkering tala om för hundföraren om det finns/har funnits någon fientlig verksamhet i närheten.
Eftersom en vältränad bevakningshund kan markera små ljud på upp till 100-200 meters avstånd, vindvittring på upp till 400-600 meters avstånd och spårupptag på upp till 2-5 dygn gamla spår, är hunden ett utmärkt hjälpmedel för detta syfte.

Bevakningshunden används bl.a. vid:
- Tagande och säkrande av objekt (= militärt skyddad plats), för att kontrollera in- och utgående spår, samt genomsök efter fiender eller föremål.
- Bevakningsposter och stridsspaningsplatser vid eller utanför taget objekt.
- Patrullering vid eller utanför taget objekt.
- Genomsök efter personer (skadade eller fiender) och/eller föremål i större eller mindre terrängpartier samt i och utanför byggnader.
- Spårning vid förföljning och lokalisering av fiende.
- Bevakning av flank vid eldöverfall, av omgrupperingsvägar, reträttvägar, och återsamlingsplatser.
- (Frisök mot objekt och i byggnad = specialdressyr)
- (Vattensök = specialdressyr vid marina förband)
Utöver ovanstående så kan bevakningshunden användas exempelvis för bevakande av militära flygplan och andra fordon vid militära uppvisningar och liknande, samt kan ibland även kallas in för att hjälpa till vid civila uppdrag, som exempelvis för att hjälpa Polisen vid eftersök av försvunna personer.

Vilka krav ställs på hunden:
Alla hundar kan ej utbildas till bevakningshund.
Hunden skall:
- Vara skottfast.
- Ha uppnått en ålder på minst 18 månader och max 5 år vid certifikatprovstillfället.
- Ha en mankhöjd på minst 45 cm.
- Ha ett hårlag som lämpar sig för långvarig utomhusvistelse (därmed är släthåriga raser med tunn päls utan underull utestängda).
- Kunna arbeta under tystnad i alla situationer.
- Kunna utföra bastjänst (sitta uppbunden en längre tid) utan att avge skall eller dyl.
- Ha god mental status vad avser nervkonstitution och tillgänglighet (dvs ska kunna arbeta i de flesta olika miljöer, med olika typer av störningar, och med olika förare).
Något som Försvaret dock inte bryr sig om är huruvida hunden är renrasig eller inte.

Intagning genom anlagsprov
Har man en hund som man tror är lämplig så anmäler man sitt intresse till sin lokala brukshundsklubb, som anordnar ett anlagsprov för att se vilka hundar som kan antas till bevakningshundkurs.

Utbildningen och provet
Utbildningen är c:a 8-10 månader lång, med regelbundna träningspass. Stor vikt läggs vid att man förutom träningspassen även tränar en hel del själv.
Under utbildningen så tränas hund och förare i patrullering, spårupptag från patrullstig, spårning, vind- och/eller ljudmarkering från patrullstig, ljudmarkering från stillastående bevakning, bastjänst, samt andra nyttiga färdigheter.
Certifikatsprovet är "tentamen" för en bevakningshund under utbildning.
Före certifikatsprovet ska hunden ha genomfört en MH-beskrivning.
Utbildas hunden och föraren till att bli ett Hemvärnsekipage så ska de dessutom före certifikatsprovet ha genomfört ett lydnadsprov motsvarande appellklass (antingen på tävling eller enskilt), under utbildningens gång. Det kan anordnas lydnadsprov med behörig domare av kursansvarig om fler behöver göra lydnadsprovet.
Om utbildningen avser Hemvärnet, så ska föraren dessutom före certifikatsprovet ha genomgått en kurs som heter TFU-G (TotalFörsvarsUtbildning-Grund), en grundläggande militär utbildning, vilken genomförs under antingen en vecka eller tre helger.
När det sedan är dags för certifikatsprov så prövas hunden i vind- och ljudmarkering från patrullstig, ljudmarkering från stillastående bevakning, skottfasthet samt spårprov.
Är provet för Flygvapnet eller Marinen så prövas hunden dessutom även i bastjänst, samt att det särskilda spårprovet för dessa hundar hålls under samma tillfälle som certifikatsprovet.
Förhoppningsvis godkänns hunden på sitt certifikatsprov, och därefter får hunden sin titel Tjh, och är godkänd som bevakningshund!

Vad händer sedan...
För Flygvapen- och Marinhundar blir de nu krigsplacerade på ett flottilj/regemente, och blir inkallade då och då till tjänstgöring på detta regemente.
Dessa tjänstgöringsperioder brukar sträcka sig över några månader, och under den tiden är en värnpliktig soldat förare på hunden.
Under den tid som hunden inte är på tjänstgöring bor den naturligtvis hemma hos sin ägare, som förbundit sig att upprätthålla hundens kunskaper.
För Hemvärnshundar och deras förare/ägare så är det nu det aktiva livet börjar på riktigt.
Ekipaget blir placerat på ett Hemvärnskompani i deras närområde, och förbinder sig att öva minst 20 timmar per år tillsammans med kompaniet.
Vissa av övningarna är rena vapenövningar, där man deltar utan hund, men på majoriteten av övningarna jobbar man hela tiden tillsammans med sin hund, som en naturligt ingående del i en Hemvärnspluton.
Inom bevakningen lär man sig att lita på och att samarbeta med sin hund på ett sätt som endast kan motsvaras av räddningshundarna, eftersom ditt liv kan hänga på hundens förmåga, och det finns inte mycket som är roligare eller mer givande än denna form av samarbete mellan förare och hund!